Häxor
Hej!
Jag känner att några funderingar kring det här med häxor kan passa bra nu när påsken snart är till ända för denna gång. Jag har nämligen en undran. Vart har alla små söta påskkärringar tagit vägen och var kommer alla fula gubbar ifrån?
Sedan barnen vuxit upp och jag slutat arbeta så har bristen på påskkärringar blivit märkbar. Kan det bero på att de har flytt storstaden? När jag var barn, nu är det ju i och för sig längesedan, så fanns det massor av påskkärringar överallt. Även så i staden.
Vi ser på ”Outlanders” på Tv. Claire blir av förståeliga skäl anklagad för att vara häxa eftersom hon utför märkliga saker som hon som läkare från 1900-talet tagit med sig till 1700-talet. Vi vet ju vad som hände med häxor förr i tiden. Kan det vara så att häxorna per definition har utrotats? Jag tror inte det.
Tänk bara på tandläkaren som jag besökte i veckan. För att vilja bli tandläkare måste man nog ha lite häxblod i sig. Jag menar hur kan någon fixa tänder utan att det känns? Även frisören som jag trots allt frivilligt satte mig hos måste ha lite häxblod i sina ådror. Det kräver stort mod att våga klippa håret av någon. Tänk om jag inte hade gillat resultatet? Att våga spruta in vaccin i min kropp utan att jag reagerar kräver också sin häxa.
Undrar vad 1700-talsmänniskorna hade sagt om de hade sett mig stoppa in smutstvätt i en tunna och sedan efter en stund plockat ut ren tvätt ur densamma. Vad hade de tänkt om att bli transporterade utan att kunna se hästkrafterna?
Allra mest förvånade och skrämda hade de nog blivit om de hade fått uppleva hur en liten magisk sak kan göra märkliga saker som att prata och lösa problem av sig själv. Den kan dock inte förflytta sig själv. Den behöver hjälp. Fast till och med jag kan tycka att det är fantastiskt hur en kvarglömd telefon på några timmar ”with a little help from my friends” kan förflytta sig 60 mil. Till det behövs det nog ”Häxpower”.
Så är det så enkelt som att det fortfarande faktiskt finns påskkärringar i olika former. De har bara bytt kläder.
Kram Inger
