Förorättad

 

Hej!

Jag har under veckan tänkt att dagens inlägg skulle handla om saker att fundera över. Kanske jag kände ett behov av att motverka den delvis negativa tonen i förra måndagens text. Alltså började jag samla på särskilda ögonblick.

En lite smålustig sak var när en kvinna i affären bad mig hjälpa henne att ta upp en vara ur frysdisken eftersom hon inte nådde ner. Hon var för kort i rocken helt enkelt. Jag hade inga problem med att hjälpa henne men när jag bockade mig ner så tänkte jag att den här kvinnan har problem med något som jag aldrig reflekterat över. För henne var det inte lustigt.

På vägen mot canastaspelandet såg jag en man som gick och kollade i soptunnorna. När vi möttes tittade han mig rakt i ögonen och sa ”hej”. Jag tittade tillbaka och sa ”hej”. Då liksom ryckte han till lite och så frågade han om jag ville köpa ”Faktum”. Jag ville det. När jag gick vidare så tänkte jag på mannen. Han hann under vårt korta möte berätta lite om sitt liv och om hur stolt han var för det han uppnått. Jag funderade över detta och hans problem som aldrig har varit mitt. Hans dag handlade om att upprätthålla självkänslan min dag handlade om att göra något bara för att det är roligt.

Veckans stora händelse handlade om huruvida vi ska komma med i Nato eller ej. När jag var liten så fick vi höra att ”Ryssen kommer”. Jag kände en rädsla som jag inte förstod men att det var allvarligt förstod jag. I dag känner jag också en underliggande rädsla för något som jag inte heller nu riktigt förstår. Men vem kan förstå krig? Jag tänker på detta när jag leker lejon i ”skogen”, vanligtvis benämnd Pildammsparken, med två små glada barn. För alltför många barn i världen är verkligheten fruktansvärd och oförståelig. För mig var besöket i parken ett lekfullt äventyr.

Jag träffade goda vänner i helgen. Vi har känt varandra länge och därför pratar vi om allt möjligt. Ibland kommer samtalen in på gamla händelser. Det intressanta är att vi minns olika och vi kan därför tillsammans skapa en bild om hur det var. Det jag funderar mycket kring är varför gamla oförrätter kan trigga i gång hela mitt försvar. Jag hetsar verkligen upp mig över saker som borde vara både glömda och förlåtna. Jag borde i stället kunna fokusera på hur bra jag verkligen har det och uppskatta det. Det finns en hel del att jobba på där!

I går kväll såg vi en stund på ”Den stora älgvandringen”. Det kanske jag ska göra varje kväll i stället för att se på deckare. Som en del av jobbet.  Jag hade nämligen en lugn natt.

Kram Inger