Annebergsgatan

Hej!

Jag tycker om planeringar. Det har jag alltid gjort. Ibland planerar jag in absurdum.

Det kan innebära att jag långt i förväg har klart för mig vilken väg jag ska ta, vilka kläder jag ska ha på mig och vilken tid jag behöver disponera för att aktiviteten ska kunna genomföras. Jag hör själv att det låter ganska sjukt.
Det går inte att detaljplanera hela livet. Vilket jag naturligtvis inser. Trots detta gör jag om samma sak varenda gång något ska göras.

Ofta fungerar min plan men lika ofta fungerar den inte. Vad kan det bero på? För det kan ju inte bero på mig. Jag vet ju hur det ska bli. Alltså måste det bero på omständigheter som jag inte rår över. Det vill säga det mesta som händer och sker i världen och i mitt liv. Vilket jag alltså har små möjligheter att påverka.
Det finns ju trots allt bussar som inte kommer exakt (även om det finns tidtabeller som naturligtvis ska följas), väder som inte blir som jag har tänkt (jag vet ju vilka kläder jag tänkte ha på mig) och framför allt finns det människor som inte alls gör som jag tänkt att de ska agera (dom vet ju inte vad jag har funderat ut och planerat).

Ibland försöker jag verkligen ta det lugnt och ha tillit till att saker fungerar utan min inblandning. Att det är ok att komma lite senare än avtalat (ännu har ingen sagt upp bekantskapen med mig för att jag har kommit någon minut för sent).  Jag försöker tro på att de flesta människor inte bryr sig ett dyft om vad jag har på mig (jag bör vara glad och tacksam över att jag har kläder att välja på) och acceptera att de flesta människor är fullt kapabla att ta eget ansvar för sina göranden och låtanden.

Helt i linje med vad jag beskrivit ovan så har jag planerat att jag ska skriva mina blogginlägg på måndagar. På förmiddagen. Och så sitter jag här och skriver när det närmar sig kväll. Voine Voine hur ska detta gå och vad har hänt som fått mig att agera utanför givna ramar?

Jag får faktiskt krypa till korset och erkänna att allt beror på virriga Inger. En av mina mindre populära delpersonligheter. Trots att jag flera gånger om dagen läser på min papperskalender och ganska ofta tittar i min telefonkalender så insåg jag i går kväll att eftermiddagen som jag tänkt ut att jag kunde disponera inte alls var ledig. Och det som krånglade till min måndagsplanering var att eftermiddagsaktiviteten krävde att jag skulle omdisponera min förmiddag (då när jag skulle skriva bloggen).

Eftersom klockan är mycket så är jag trött vilket kan vara orsaken till detta måhända obegripliga inlägg. Om någon orkat läsa så här långt så hoppas jag att det av det skrivna framkommer att “denna dagen, ett liv” har varit positiv för min ökande insikt att det mesta ordnar sig utan för mycket planerande!

Kram Inger

I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)