Huvudstaden
Hej!
Olle skulle ha ett möte i Stockholm i helgen och jag följde med. Inte på Olles möte men till staden. Jag hade ett eget planerat lunchmöte med en vän.
Om man händelsevis befinner sig någonstans och det råkar vara fotbollslandskamp och man får biljetter så går man så klart på matchen. För första gången skulle jag få besöka nationalarenan Friends Arena tillsammans med nästan 50 000 fotbollsnördar.
För att komma till arenan smidigt så åker man tunnelbana och pendeltåg. Så det gjorde vi. Vi och en stor del av de andra uppspelta fansen. En liten gosse var så upprymd av stämningen att han inte kunde låta bli att stämma upp i som han sa Nationalsången. Han började glad nynna varpå hans fader sa: “Den där kan du inte sjunga. Det är MFF-hymnen“! Som närboende till Eleda stadion i Malmö kunde jag då inte låta bli att ha synpunkter. “Jag tycker det går jättebra”, sa jag. Mannen frågade då om vi bodde i stan eller hade kommit upp för matchen (jag tror det var mina skorrande R som gjorde att han inte tog mig för en inföding). Jag svarade och sa att vi bor i Malmö. Då sa han glatt: “Vi bor i Lund”!
Så vi fick lite gemensamhetskänsla där på tunnelbanan.
Det knöts fler kontakter i trängseln. En kvinna slog sig i slang med en man som det tidigare hade framkommit var belgare. Kvinnan klämde käckt i med att hon kände till Amsterdam! Mannen påtalade då att Amsterdam hörde till ett annat land. Men som han sa “You are so very very beautiful with beautiful colours“. Så han förlät henne misstaget. De skulle ses på puben efter matchen båda lika övertygade om att just deras lag skulle vinna.
Att vara med om en större aktivitet med många tusentals människor är väldigt speciellt. De stora arrangemang som jag har varit på utomlands har varit väldigt välorganiserade vad gäller logistiken. Så var det inte fullt ut i Stockholm i fredags. Det fungerade emellertid på ditresan därför att alla hade samma mål, samma tid att förhålla sig till, kände sig förväntansfulla och framför allt så gick alla åt samma håll.
Redan vid ankomsten till arenan så uppmanades vi att efter matchen ta tunnelbanan från Solna centrum i stället för att ta pendeltåget. Så efter slutsignalen tog vi sikte på Solna centrum. Vi följde strömmen helt enkelt. Dessutom stod det skyltar. I början. Det var mörkt, det var kallt, det småregnade och klockan var mycket. Efter att ha gått någon kilometer började folk irra runt frågande sig och Google var Solna centrum fanns. Jag hade naturligtvis noll koll. Jag bara hängde på Olle men även han blev fundersam. En lokalbuss dök upp och ett gäng stoppade den mitt i gatan. Den hygglige chauffören öppnade dörrarna och lät dem ta plats på bussen. Det missade vi.
Vi hittade slutligen tunnelbanan och efter att ett kort ögonblick ha virrat runt så kom vi “hem”. Trötta men inte helt lyckliga. “Vi” förlorade ju matchen.
Hur det gick på puben kan man ju undra!
Kram Inger
I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)
