Annebergsgatan

Känslan när man just vaknat och solen skiner. Efter ett antal regniga dagar, jag vet att regnet behövs, så händer det något med ”själen” den stunden.

”Idag har jag högtflygande planer” står det i min kalender. Just idag är mina planer inte så högtflygande eftersom det enda som är inplanerat är bloggskrivande och ett förutbestämt samtal i biblioteket.

Men högtflygande planer kan man ju faktiskt ha ibland. Det är emellertid inte alltid som planerna genomförs.

Så träffar jag en man på tåget. En man som med hjälp av en vit käpp tar sig fram för att hitta en plats att sitta på.

”Det är ledigt där om du vill sätta dig”, sa jag. Mannen tackade och satte sig ner. Det blev början på ett samtal som bara flöt. Jag fick veta att han var på väg hem till en liten ort i Småland.

Tidigare har jag berättat om mina tågäventyr och att jag därför alltid är vaksam när jag ska transportera mig någonstans med kollektivtrafik. Eftersom jag precis hade börjat misstänka att det var något lurt med vagnarna så frågade jag konduktören när hen kom för att kolla biljetterna. Mycket riktigt så visade det sig att det var bara de främre vagnarna som skulle till Småland. Eftersom frånkopplingarna skulle ske först i Hässleholm och vi satt i en bakre vagn så lovade konduktören att vara mannen behjälplig där.

Jag höll på att missa avstigningen i Lund eftersom vi pratade hela tiden. När jag tog avsked så sträckte mannen fram sina händer och kramade mina. Han sa sitt namn och jag sa mitt. Vi tackade för samtalet och önskade varandra en fortsatt bra dag.

När jag stod vid utgångsdörren så kom mannen gående på väg framåt i tåget. ”Bryr du dig inte om att vänta på konduktören”, frågade jag. ”Nej”, sa han. ”Det löser sig.”

När jag gick av tåget så kom jag fram till att om man som totalt blind (mannen berättade själv att han inte såg någonting alls) ensam under tvådygnsresor kan ta sig fram och tillbaka till Turkiet så tycker man förmodligen att en tågresa mellan Malmö och en liten ort i Småland är ”a piece of cake”. Där kan man tala om ”högtflygande planer”. Planer som framför allt förverkligats.

En dag i april stod det i kalendern ”Livet har sina ögonblick”.

Kram Inger

I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)