Färger
Hej!
Efter en stunds promenerande så dök den upp, den första svarta huvtröjan. Jag gillar inte svarta huvtröjor när personen som bär den har ”huvan” uppe och dessutom bär solglasögon och nu under pandemin även munskydd. Uppenbarelsen framkallar en orolig känsla i min kropp gränsande till rädsla.
Svart är en färg som är mycket användbar. Om det handlar om kläder så finns den svarta färgen ofta i ceremoniella sammanhang, välkänt är ju ”den lilla svarta” och den svarta fracken. På begravningar klär sig många i svart av historiska skäl.
Jag har inte heller något principiellt emot huvtröjor. Det är ett på många sätt praktiskt plagg. Det som rör upp känslor hos mig är kombinationen. Jag undrar hela tiden vad personen som gömmer sig i huvan försöker dölja. Ibland kan jag förstå att personen är en slängig tonåring. Att dessa identitetssökare kryper ihop och försöker göra sig osynliga kan jag känna igen mig i men när tolkningen jag gör bestämmer att kroppen tillhör en vuxen person så blir jag misstänksam.
Dessa funderingar upptog min vandring. Då såg jag en lång, stilig person komma emot mig iklädd svarta långbyxor, svart t-tröja och rosa keps! Så glad jag blev. Plötsligt kom det en beigebrun keps vandrande, en vit dito och sedan kom en svart. Men det störde mig inte det minsta att den sista var svart.
Jag misstänker att mitt färgtänkande accelererat med den pågående Pridefestivalen. Jag passerade till exempel de randiga bänkarna i parken och därefter de nymålade bänkarna på gården. De har målats bruna. Hur kul är det?
Just när jag skulle gå in genom porten kom det fram en person från gården. En person i svarta kläder och med huvan uppe.
Jag har nu sålunda införskaffat en kort svart nylonjacka med kapuschong att användas exempelvis när jag ska gå ner i tvättstugan och har en dålig hårdag.
Angående mina rödanaglarfunderingar i mitt förra blogginlägg så läste jag, efter mitt inlägg, i boken ”Restaurang Hemlängtan” av Anne Tyler följande mening: ”Säkert hade hon massor av ringar på fingrarna och långa, ovala, rödlackerade naglar”.
Kram Inger
